Myten om de lata arbetslösa!

Nu är jag riktigt jävla arg. Och trött. Arg och trött på myten om att de flesta arbetslösa är arbetslösa för att de är för lata och helt enkelt inte vill jobba. Jag tror faktiskt att jag snart blir tokig. Jag är så trött på dessa fantastiska tips folk med folk med anställning har att erbjuda. Har du ringt runt till lokala företag? Har du gått runt och presenterat dig och lämnat din cv? Har du erbjudit dig att jobba gratis i en månad för att visa vad du går för? Bla, bla, bla.  Jag är faktiskt så trött på det att jag till och med undviker att träffa folk. Jag får ångest när de frågor och ‘tipsar’.  Mitt första jobb fick jag som trettonåring med att rensa ogräs på en majsodling. Sommaren efter började jag i den lokala livsmedelsbutiken. Där jobbade jag extra helger och lov genom hela min gymnasietid. Efter gymnasiet jobbade jag heltid där och bytte jobb till ett växlingskontor. När jag var 23 flyttade jag till England för att studera. Under tiden jag tog en examen i psykologi jobbade jag ca 50% samtidigt på ett annat växlingskontor. Med andra ord var min sysselsättningsgrad 150%. Efter det jobbade jag heltid där tills jag började på en magisterexamen i psykoterapi/ samtalsterapi. Min sysselsättningsgrad var då ca  110-120%. År 2012 flyttade jag tillbaka till Sverige och hade inom fyra veckor ett heltidsjobb på samma gamla livsmedelsbutik. Efter ca 1.5 år utan rätt lön fick jag nog av att vänta på att detta skulle justeras så jag kände mig tvungen att ta hjälp av facket. Jag fick rätt… Jag fick ut rätt lön retroaktivt för 10 månader. Nästan motsvarande 2 hela månadslöner. Tyvärr vart det samtidigt ‘arbetsbrist’ och jag vart uppsagd. De som jobbar kvar får fortfarande inte rätt lön.

Att skriva in sig på arbetsförmedlingen och a-kassan är ett utav de mest förödmjukande och förnedrande upplevelser jag har varit med om. Att vara tvungen att sitta på det där  introduktionsmötet och höra av människan som höll det att det tex finns ett jobb på samma livsmedelsbutik som just sagt upp mig pga arbetsbrist.  Att bli uppringd av den där handläggaren och bli rekommenderad att söka jobb som jag redan sökt eller jobb som jag inte ens uppfyller grundläggande krav som tex körkort. Att bli kallad till intervjuer där de inte läst min cv ordentligt. Jag satt tom i bilen på väg till en intervju när de ringde och sa att det läst fel i min önskan… Jag har sökt ytterligare en kurs på universitet för att fördjupa  mina kunskaper om svensk socialrätt för att öka chanserna för ett jobb som kurator samtidigt som jag försöker driva min egen mottagning. Men faktum är att få människor har råd ‘lyx’ som terapi. Jag söker dagligen igenom ca 300 platsannonser på arbetsförmedlingen och blocket. Jag är inte för fin för att jobba på McDonalds eller att städa. Men visste ni att för att få städjobb krävs ett yrkesbevis eller ca 3 års professionell städvana. Jag har till och med hört en anekdot om en kvinna i sista stadiet av arbetslöshet som på ett obligatoriskt seminarium vart rekommenderad att om man går på intervju som snickra kanske man kan gå dit klädd i snickarbyxor ist för struken skjorta.

Vaknade i morse till en debatt artikel från Aftonbladet någon delat på Facebook. Där beskriver Linda Skugge hur dagens ungdomar är  arbetslösa för  att de är för ‘fina’ för att jobba på tex McDonalds. Hon beskriver hur hon minsann haft jobb sedan hon var tonåring (då hon sålde toapapper genom att knacka dörr) och hon minsann gett många unga anställning hos henne själv men att de helt enkelt inte ‘dök’ upp…  Nu var denna debattartikel skriven 2010 men den upprör mig ändå. Mycket. Hon inleder med att säga att hon kan fixa ett jobb på 20 minuter men de ända tipsen hon har är att ta ett jobb på McDonalds eller hitta på egna jobb. Det är inte första gången jag hör det här om McDonalds. Under mina 4 månader som arbetslös har jag sett annonserat 2 jobb på McDonalds, 1 på Burger King och 3 på Max.  Detta dock endast i Stockholms län, det ska jag erkänna. Så jag tänkte att jag skulle bryta ned de har siffrorna lite till för att visa att det här med jobb på McDonalds är något som vi arbetslösa är ‘för fina’ för. Jag hoppas innerligt att Linda har ändrat sin syn sedan 2010.

Så det här med McDonalds…. Varför tror folk att  McDonalds en ändlös ström av jobb tillgängliga?  Enligt Wikipedia  jobbar ca 1.8 millioner personer som anställda på McDonalds. Av dessa jobb (enligt de som påstår att man kan få jobb på McDonalds) skulle alltså över 400 000 finnas TILLGÄNGLIGA i Sverige. Jag hör hur alla de som klagar på att arbetslösa är lata högljutt gapar: men jag menar ju inte att alla ska jobba på McDonalds, använder ju bara det som ett exempel. Absolut, jag hör er. Men poängen är att det är lika löjligt att säga att det finns jobb bara man vill. Det är självklart att det finns de som utnyttjar systemet, det kommer det alltid att göra. Men de allra flesta hamnar inte i den kategorin.

Enligt siffror från Ekonomifakta i  Maj  2014 var 413400 personer i Sverige är arbetslösa samtidigt som det tex idag bara finns 42136 lediga jobb på arbetsförmedlingen. Det innebär att ca 8% av hela Sveriges arbetsföra befolkning är arbetslös och att på varje tillgängligt jobb så finns det mer än TIO arbetslösa.

Varför kan vi då inte prata om de verkliga orsakerna till hög arbetslöshet? Orsakerna är många och långa.  Varför måste vi ge oss på de som redan har det svårt? Biverkningar av arbetslöshet på individen är bl a: ångest, depression, psykosomatiska symptom, lågt välmående och dåligt självförtroende (American Psychological Association, 2009) Räcker inte det? Vem skulle frivilligt utsätta sig för sådan mental ohälsa? Inte jag i alla fall. Så ursäkta mig om jag skriker rakt ut nästa gång jag hör att folk bara är lata!

Uppdatering: tydligen är det flera som delat Linda Skugges artikel idag och även flera som reagerat emot den. Skönt att det finns fler än jag som tyckte att det var missvisande. Aftonbladet har en ny artikel ute: Fler än Linda Skugge jobbar hårt.