Vad har smycken med terapi att göra? 

Jo, det kan man ju faktist undra. Så jag tänkte berätta lite om hur och varför det blev så. 

Ända sedan jag var liten har jag gillat att handarbeta. En söndagsmorgon när jag var 5 hittade jag min mammas stickning. Titta mamma, jag kan sticka! Jag kom inte så långt eftersom jag inte alls kunde sticka utan satt bara och lyfte öglorna från en sticka till en annan. Men min mamma lärde mig. Jag lärde mig även att virka, runt runt i snurror. När jag var kanske 6 eller 7 fick jag ett sånt där litet korsstygnset för barn med små näsdukar av mina farmor och farfar. Jag har sedan dess alltid kännt att handarbeten är avkopplande och rogivande. Man sitter liksom bara där, man koppla bort annat trams utan att för den sakens skull behöva koncentrera mig så mycket. Ungefär som meditation eller mindfull som det så populärt heter just nu- att kunna leva i nuet, att uppskatta det man har exakt i just detta ögonblick även om både gårdagen och morgondagen är tunga. Jag har väldigt svårt för det, att leva i nuet. Jag är säker på att jag inte är ensam om att ha förstört mången helg genom att nästan besatt tänka ”herre Gud, jag måste hinna koppla av NU, det är ju snart måndag!” Så kopplar man inte av alls. 

Jag har också alltid vart spirituellt lagd. Jag skulle kalla mig själv en agnostiker; jag kan inte med säkerhet säga vad det är jag tror på, jag vet bara att det finns så himla mycket vetenskapen inte kan förklara än. Men det kanske kommer. Jag kommer ihåg en gång när jag var deprimerad och stickede en mössa med gult garn. Efter att ha suttit en stund kände jag hur lugn jag vart av den gula färgen. Det finns ju liksom så många olika filosofier, religioner och vetenskaper som vi kan lära oss av. 

Jag har även märkt i mitt arbete med klienter att detta var något de ofta kände men var lite blyga att prata om. Precis som jag tror på flera olika teorier som till exempel både psykoanalys och kognitiv beteende terapi och minfullness osv så tror jag att människans förmåga att vara spirituell hjälper många, på många olika sätt. Vissa är kristna eller muslimer, andra är buddhister eller new age eller något annat. Det är inte min sak att döma; om en klient upplever att något funkar bra för dem är väl det toppen och de ska inte skämmas över det, utan i terapin använder vi det för att på ett eller annat sätt nå en förbättring. 

Så nu kommer vi då till själva smyckena. De smycken som Adam; personen bakom Odes of Aeons har gjort är noga utvalda stenar och halvädelstenar för ett specifikt ändamål. Han började precis som jag, för att det är avkopplande att göra. Vi båda har upplevelsen att olika stenar framkallar olika reaktioner. Kanske har det med vibrationer att göra, kanske har de någon slags helande funktion eller så kanske vi helt enkelt blir glada, lugna och trygga av att titta på fina saker. Till slut så kom vi till den punkten där smyckena blir för många. Man kan ju inte sitta och göra smycken i all oändlighet, man måste ju göra av med dem också. 

Så därför säljer vi dem. Dels för att de är fina att titta på, dels för att de är avkopplande att göra och för oss, så tror vi ju såklart att dessa smycken faktiskt kan göra skillnad för människor. Vad den skillnaden ska vara; ja det bestämmer du helt själv.