Graffiti streetart på mitt älskade Ljusterö

Jag vet att dessa fantastiska graffitimålningar har funnits för alla och en var att beskåda på Ljusterö Torg sedan 2014, men jag har faktiskt inte tagit mig tid att titta ordentligt på målningarna. Jag är så glad att jag gjorde det. Projektet kallades för Northern Light Graffiti och var ett samarbete mellan Ljusterö Konstförening, Österåkers Kommun och Förvaltnings Ljusterö Torg AB. Deltagande graffitikonstnärer var Wave, Jeks, Cantwo och Desk7, alla välkända både i Sverige och utomlands. Som det brukar vara med graffitikonstnärer är de ganska anonyma (vem är egentligen Banksy, right?) och så värst mycket information finns inte att tillgå. Men jag kan rekommendera alla läsare att Googla dem och helt enkelt kika på bilder av deras konst. Visst knorrades det lite bland vissa i lokalbefolkningen; visst är det fint men hör det verkligen hemma här på landet? Andra tycker att det var ett bra initiativ, och jag tenderar att hålla med. Ett fantastiskt tillfälle att visa att Ljusterö hänger med i tiden samtidigt som det håller kvar vid gamla traditioner.
 

Målningen ovan av Wave är min absoluta favorit. Att kunna återge John Bauers kända målning av lilla prinsessan Tuvstarr så galant, med sprayburkar. Om inte det är en konstform så vet jag inte vad det är. Och kolla inramningen av bilden. Jag menar då inte betongmuren utan naturlandskapet bakom. Gammalt möter nytt. För mig känns det som att konstnären perfekt har fångat historierna om bergtrollen som givetvis bor i Ljusterös skogar. Jag växte själv upp ca 100m från ”Konradsberget” i Söderskogen. Sagan förtäljer om ett troll som höll människor bergtagna där. Än idag tycker jag att det är lite läskigt att gå över det där berget, tänk om… Vi pratar ju faktiskt om ön där djävulen själv bodde, med ljuster i hand och allt. Även bilden nedan av Cantwo, speciellt i nedre vänstra hörnet har perfekt fångat mystiken och det vackra landskapet Ljusterö har att erbjuda. Det händer faktiskt att man kan se norrsken på Ljusterö lite då och då. Och hur söt är inte sprayflaskan som inspekterar konstverket? 

Vidare har vi ett vinterlandskap av Jeks. Åh vad jag kan sakna solnedgången som denna. Kallt men ack så vackert. Den påminner mig inte bara om vintrar när jag var liten men även om ett projekt vi gjorde i skolan där vi skulle intervjua en gammal släkting om hur det var när de var små. Jag kommer ihåg gammelmormor Ninnie berätta om de välkända stegarna man la på isen över den öppna farleden för att ta sig mellan Ljusterö och fastlandet. Jag frågade hur och var och med vad hon brukade leka och hon svarade att det inte fanns så mycket tid till det, det fanns ju en gård som skulle skötas. Mest kommer jag dock ihåg skålen med geléhallon eller polkagrisar i hennes lilla hus på Tallbacken. Och vi är nog många som lekt i det lilla krypinnet som egentligen var en våningssäng. Nostalgi. Vidare har vi återigen en bra tolkning av mörka, murriga landskap av Desk7. När man på hösten knappas ser dagsljus och man rör sig i totalt bäckmörker på små grusvägar på väg hem från skolan. 


2016 var det dags igen. Nya konstnärer kom för att tolka Ljusterö. Den här gången välkomnades Kiss, Polar och Gouge med lika fantastiska konstverk. Och den här gången är det sommar och skärgård a’la Saltkråkan som verkar vara temat. Som den här av Polar med ytterligare en vacker solnedgång över havet och skogen i bakgrunden. 


Och fiskaren nedan och en Waxholmsbåt av Kiss och Gouge, hur mer klassiskt kan det bli? Jag riktigt hör honom säga; där kommer båt’n i Siarös’unde’ på klar rospiggska. Den finns faktiskt några som fortfarande pratar med denna nästan utdöda dialekt. Det är nästan som om orden lever kvar, fast på bild. För att inte tala om dimslöjorna, de dansande älvorna. Huvva, kommer så väl ihåg en gång vi ungar på vägen skulle tälta. Daggen och älvorna kom, mina vänner skrämde upp mig så jag inte visste vad jag skulle göra. Skulle jag gå hem själv med älvorna dansades på åkern eller stanna i tältet och riskera att de kom rakt inpå? 


Är det möjligt att vi får se nya graffitikonstnärers verk sommaren 2016? Jag hoppas i alla fall det. 

Kommentera