Vad gjorde du den 11:e September 2001

Tänk att det har gått 15 år sedan världen skakades av händelsen som fick The World Trade Centres att kollapsa och nästan 3000 människor förlorade sina liv som följd. Precis som andra världsomvälvande händelser så kommer man ihåg exakt vad man gjorde när man hörde det. Själv var jag ute hos mamma och pappa ute på Ljusterö. Jag och mamma satt och tittade på Oprah Winfrey på TV4. Så kommer den där hemska textremsan up högst upp i rutan. Usch, tänkte jag, vad är det nu då. Det är ju inte direkt som att det poppar upp en textremsa mitt i ett program när det är några god nyheter, typ att McDonalds äntligen har tagit bort saltgurkan från sin Cheeseburgare. Nej, dyker det upp en textremsa är det något dåligt. Riktigt dåligt. Ett plan har flugit in i det ena av de två World Trade Center tornen i New York. Jag kommer inte ihåg vad Oprah Winfrey pratade om just den dagen, men jag kommer ihåg att det var svårt att koncentrera sig. Programmet fortsatte några minuter för att sedan bryta helt för att gå till nyheterna. Medan vi satt där och tittade flög ytterligare ett plan in i det andra tornet. Vi bara gapade. Vi slog på radion samtigt för att se om de sa något annat. Där hörde vi genast min pappas kusin tala, som var Ekots utrikeskorrespondent för USA då. Det kändes på något sätt tryggt, men även lite oroligt att höra en röst man kände till. Senare fick vi veta hur påverkad han blev av att se livs levande, riktiga människor, riktiga personer kasta sig ut från en skyskrapa för att undgå lågorna som slukade dem inifrån. Tänk att behöva välja; ska jag dö av att brinna inne eller ska jag dö av att kasta mig rakt ut genom ett fönster flera hundra meter upp i luften. Fy fan. Tanken på att någon ens en gång har blivit vittne till något sådant för mig att böla lite. Jag kan inte föreställa mig hur det var för människor som befann sig där den dagen, att ens försöka vore förmätet av mig. Man satt där och tittade och tittade och tittade medans ett torn kollapsade och sedan det andra, och ett plan som kraschade in i Pentagon och ytterligare ett som var på väg mot Washington DC. Till och med nu när jag tänker tillbaka, så kan jag knappt fatta det. Men någonstans så visste jag att: it’s The end of The World as We Know It. Allting ändrades den dagen.

Man skulle kunna lägga ned en massa tid på att dividera vems som är de skyldiga till allt detta hemska. Problemet är att det blir så invecklat. Frågorna är för många. Var det de där extrema jihadisterna som hatade oss i väst som låg bakom? Eller var det en kontrollerad explosion av Illuminti eller  New World Order för att skapa en idiotsäker orsak för väst att ge sig in i Mellanöstern så som många konspirationersteorier hävdar? Man vet ju inte riktigt. Vi vet egentligen ingenting. Vad jag vet är att helst plötsligt var vi alla rädda. På tv fick vi se jublande muslimska kvinnor som var så glada åt att äntligen, äntligen hade väst fått igen, skit samma att 3000 oskyldiga människor fick sätta livet till. Synd bara att det sedan visade sig att de jublande muslimska kvinnorna egentligen jublade över något annat och när de senare fick vet vad som verkligen hänt vart de lika rädda som vi: vad ska hända nu. Vi fick veta att väst måste omedelbart ta itu med Saddam Hussein som hade massförstörelsevapen som skulle kunna göra större skade än vad som hände den här dagen för 15 år sedan. Synd bara att det visade sig att Saddam Hussein inte hade några. Det finns många sådana frågor. Sådana frågor som jag misstänker att småfolk som du och jag inte ska bry våra små huvuden med. Vad jag helt säkert vet är att det är mycket vi inte vet. Och vad jag vet är att vi just nu står på spetsen av mycket ont. Min personliga åsikt är att vi först nu står inför att förstå vad Kalla Kriget innebär. Jag tror nämligen att det är precis nu, år 2016 som vi börjar förstå konsekvenserna av allt som hänt sedan första världskriget. Retoriken då som nu är skrämmande lik varandra. Nästan all media är totalt ointresserad av att rapportera nyheter objektivt, utan allt handlar om nätfiske och klickningar och delningar (pik till Aftonbladet; kommer ni ihåg vad ordet ingress innebär?). Allt för att sälja annonser. För tyvärr säljer det inte annonser i Svenska Dagbladet att en tolvåring har uppfunnit en app som hjälper människor med alzheimers att hålla reda på saker. Media hjälper ivrigt till att fortsätta ställa oss mot dem. Dem mot oss. Samtidigt som vi svenskar blir lurade av dålig journalistik (pik till Fria Tider som borde lära sig vad ordet källhänvisning betyder och hur man använder det) där vi förfäras av alla dessa invandrare kommer och tar all våra skattemedel, våra jobb, allt, allt, allt.  Eller så förfäras vi över hur många av våra medmänniskor är rasister. Synd bara att ingen pratar om att Sverige, ja just vårt lilla Sverige, säljer vapen som direkt används av både sidor i konflikten i Syrien samt av ISIS. Sverige ligger på 12:e plats i världen av vapenexportörer. Sanningarna är lika många som frågorna, allt beror på vem man frågar.

Man blir hela tiden ställd inför ett val att man måste vara det ena eller det andra. Vi mot invandrarna. Vi mot rasisterna. Vi mot, vi mot, vi mot. Vi står inför ett presidentval i USA om mindre än tre månader där enligt dagen siffror, skämtaren Donald Trump får 41% av rösterna gentemot Hillary Clintons 46%. Trump vill bygga en mur mot Mexiko så att alla våldtäcksmän och knarklangare kan hållas kvar i Mexiko så USA blir perfekt igen. Vi står inför ett Turkiet som i stort sett håller hela Europa som gisslan angående alla flyktingar från Syrian. Låt alla turkar färdas fritt inom EU annars skickar vi flyktingarna vidare. Ett Turkiet där rättigheterna till tryckfrihet minskar As We Speak. Ett Turkiet som mer och mer lutar åt ett mer extremt muslimskt förhållningssätt. Vi står inför ett Kina som just nu är på god väg att bli den världsekonomi vi har förutspått de senaste 10 miljarder åren. Detta gör de inte bara genom prisdumpning, vilket innebär att deras regering sanktionerar pris på varor som exporteras till väst. Det är det som gör det möjligt att sälja mobiltelefonskal på Tradera för 10:- med fri frakt. Synd bara att det gör det helt totalt omöjligt för mindre svenska företag som faktiskt betalar skatt in i vårt svenska skattesystem att kunna konkurrera. Det gör det även med att totalt ignorera hotet mot miljön. De gör det genom att arbetsförhållanden för arbetare i iPhonefabrikerna är slavliknande. Så till den grad att de har självmordsnät upsatta. Nät som ska förhindra att arbetarna tar över av sig genom att kasta sig ut från trappor eller liknande.

Jaha, jo, jag är medveten om allt detta tänker du säker nu, men jag är ju bara en liten människa i lilla Sverige, vad kan jag göra för skillnad? Jo, jag ska berätta det. Det är väldigt lätt. Le mot någon du inte känner, jag lovar att någon ler tillbaka. Var snäll mot någon; håll upp en dörr, låt någon som ser ut att ha bråttom gå före. Ge någon en komplimang. Förlåt någon. Var lite omtänksam. Säg till ett nättrollen att du älskar dem. Dela något positivt på fejjan, Twitter eller Snapchat;  något som får dig att le. Leta efter likheterna mellan dig och dina medmänniskor oavsett vad de ser ut som.

Pröva och se vad du får tillbaka. Det behöver inte vara så krångligt.  Det allra bästa är att det smittar. Skitmycket. Jag är övertygad om att alla gått på en buss en morgon med en busschaufför som verkade lite knäpp för den sa hej och Välkommna tilla, visste varven väl lite glad resten av den dagen?

Sprid lite kärlek helt enkelt.

???????????????????????

Kommentera