To save a life is to save all of humanity – The White Helmets

You may have heard some rumours already about this years Nobel Peace Prize Nominees. Even though the Nobel Prize organisation don’t officially reveal any of the nominations but rather just announce the winner, you may have heard that The White Helmets are one of this years nominees. I for one really hope and wish this to be true.

So who are these White Helmets? The White Helmets (or the Syrian Civil Defence) are a group of around 2500 Syrian volunteers, formed in 2013, from all walks of life, both men and women who are dedicating their lives to saving civilian people. The are there to dig people out from rubbel after barrel bombs dropped by the Syrian government forces or the Russians dropping cluster bombs claiming to fight ISIS as well as ground rebels blowing cars up with IEDs at the side of the road. They try to save lives regardless of who they are on all sides of the conflict, young as well as old. The pledge humanity, solidarity and impartiality. The rush in when no one else is there to help. With bakeries and markets being two of the most common targets they are quickly on their way to rescue people even though the same spot is likely to to be hit again. So for it is estimated that the White Helmets have saved around 60 000 lives. Where the UN Security Council has failed, where we, the world watching have failed, the White Helmets are there to save lives. Completely unarmed they save souls, enemy of friend doesn’t matter. To find out more about them or donate a small amount to help improve their services visit the White Helmets website.

If you have nothing do this Sunday afternoon I can highly recommend watching the Nextflix documentary about the White Helmets. It’s only 40 minutes long, but it’s really good. It’s sad, terrifying and eye opening at the same time as it is inspiring and give me a little glimmer of hope. Be prepared with tissues, I certainly cried a few times. It follows couple of the volunteers in Aleppo, one of the worst affected cities in Syria, in spite of a recent seasefire. As you read, the BBC, Reuters, CNN are all reporting on the troubles in Aleppo, from the city being left with no water supply to 6 children being killed by barrel bombs in the last 2 hours. What this short documentary provide is some human faces right in the middle if all the suffering. It makes it clear that these are not people who we have nothing in common with besides being inhabitants of the same planet. Rather the contrary, it shows that they are humans who are able to see beyond religion, politics and borders. The have hopes and dreams for their children, wishing they too can grow up to fulfil their dreams.

I by no means claim to understand all the ins and outs of the complex issue(s) in Syria. Seems to me it’s a massive tangled web linked to world wars, Cold War, capitalism, the weapons industry, profits and so on. It’s endless. But what I can do is feel compassion for all the innocent people suffering. Pictures of children floating up drowned on the beaches in the Mediterranean. Imagines of children begging for their dads not to leave them at the side of stretcher. Pictures of children covered in dust from a bomb having destroyed everything around them. It has to stop.

I think ink it would send a wonderful message to the world if the White Helmets won the Nobel Peace Prize. A message that all humans on this planet have equal value and should have the right to be treated as such.

 

Let there be light. Let there be love. To save a life, is to save all of humanity.

Vad gjorde du den 11:e September 2001

Tänk att det har gått 15 år sedan världen skakades av händelsen som fick The World Trade Centres att kollapsa och nästan 3000 människor förlorade sina liv som följd. Precis som andra världsomvälvande händelser så kommer man ihåg exakt vad man gjorde när man hörde det. Själv var jag ute hos mamma och pappa ute på Ljusterö. Jag och mamma satt och tittade på Oprah Winfrey på TV4. Så kommer den där hemska textremsan up högst upp i rutan. Usch, tänkte jag, vad är det nu då. Det är ju inte direkt som att det poppar upp en textremsa mitt i ett program när det är några god nyheter, typ att McDonalds äntligen har tagit bort saltgurkan från sin Cheeseburgare. Nej, dyker det upp en textremsa är det något dåligt. Riktigt dåligt. Ett plan har flugit in i det ena av de två World Trade Center tornen i New York. Jag kommer inte ihåg vad Oprah Winfrey pratade om just den dagen, men jag kommer ihåg att det var svårt att koncentrera sig. Programmet fortsatte några minuter för att sedan bryta helt för att gå till nyheterna. Medan vi satt där och tittade flög ytterligare ett plan in i det andra tornet. Vi bara gapade. Vi slog på radion samtigt för att se om de sa något annat. Där hörde vi genast min pappas kusin tala, som var Ekots utrikeskorrespondent för USA då. Det kändes på något sätt tryggt, men även lite oroligt att höra en röst man kände till. Senare fick vi veta hur påverkad han blev av att se livs levande, riktiga människor, riktiga personer kasta sig ut från en skyskrapa för att undgå lågorna som slukade dem inifrån. Tänk att behöva välja; ska jag dö av att brinna inne eller ska jag dö av att kasta mig rakt ut genom ett fönster flera hundra meter upp i luften. Fy fan. Tanken på att någon ens en gång har blivit vittne till något sådant för mig att böla lite. Jag kan inte föreställa mig hur det var för människor som befann sig där den dagen, att ens försöka vore förmätet av mig. Man satt där och tittade och tittade och tittade medans ett torn kollapsade och sedan det andra, och ett plan som kraschade in i Pentagon och ytterligare ett som var på väg mot Washington DC. Till och med nu när jag tänker tillbaka, så kan jag knappt fatta det. Men någonstans så visste jag att: it’s The end of The World as We Know It. Allting ändrades den dagen.

Man skulle kunna lägga ned en massa tid på att dividera vems som är de skyldiga till allt detta hemska. Problemet är att det blir så invecklat. Frågorna är för många. Var det de där extrema jihadisterna som hatade oss i väst som låg bakom? Eller var det en kontrollerad explosion av Illuminti eller  New World Order för att skapa en idiotsäker orsak för väst att ge sig in i Mellanöstern så som många konspirationersteorier hävdar? Man vet ju inte riktigt. Vi vet egentligen ingenting. Vad jag vet är att helst plötsligt var vi alla rädda. På tv fick vi se jublande muslimska kvinnor som var så glada åt att äntligen, äntligen hade väst fått igen, skit samma att 3000 oskyldiga människor fick sätta livet till. Synd bara att det sedan visade sig att de jublande muslimska kvinnorna egentligen jublade över något annat och när de senare fick vet vad som verkligen hänt vart de lika rädda som vi: vad ska hända nu. Vi fick veta att väst måste omedelbart ta itu med Saddam Hussein som hade massförstörelsevapen som skulle kunna göra större skade än vad som hände den här dagen för 15 år sedan. Synd bara att det visade sig att Saddam Hussein inte hade några. Det finns många sådana frågor. Sådana frågor som jag misstänker att småfolk som du och jag inte ska bry våra små huvuden med. Vad jag helt säkert vet är att det är mycket vi inte vet. Och vad jag vet är att vi just nu står på spetsen av mycket ont. Min personliga åsikt är att vi först nu står inför att förstå vad Kalla Kriget innebär. Jag tror nämligen att det är precis nu, år 2016 som vi börjar förstå konsekvenserna av allt som hänt sedan första världskriget. Retoriken då som nu är skrämmande lik varandra. Nästan all media är totalt ointresserad av att rapportera nyheter objektivt, utan allt handlar om nätfiske och klickningar och delningar (pik till Aftonbladet; kommer ni ihåg vad ordet ingress innebär?). Allt för att sälja annonser. För tyvärr säljer det inte annonser i Svenska Dagbladet att en tolvåring har uppfunnit en app som hjälper människor med alzheimers att hålla reda på saker. Media hjälper ivrigt till att fortsätta ställa oss mot dem. Dem mot oss. Samtidigt som vi svenskar blir lurade av dålig journalistik (pik till Fria Tider som borde lära sig vad ordet källhänvisning betyder och hur man använder det) där vi förfäras av alla dessa invandrare kommer och tar all våra skattemedel, våra jobb, allt, allt, allt.  Eller så förfäras vi över hur många av våra medmänniskor är rasister. Synd bara att ingen pratar om att Sverige, ja just vårt lilla Sverige, säljer vapen som direkt används av både sidor i konflikten i Syrien samt av ISIS. Sverige ligger på 12:e plats i världen av vapenexportörer. Sanningarna är lika många som frågorna, allt beror på vem man frågar.

Man blir hela tiden ställd inför ett val att man måste vara det ena eller det andra. Vi mot invandrarna. Vi mot rasisterna. Vi mot, vi mot, vi mot. Vi står inför ett presidentval i USA om mindre än tre månader där enligt dagen siffror, skämtaren Donald Trump får 41% av rösterna gentemot Hillary Clintons 46%. Trump vill bygga en mur mot Mexiko så att alla våldtäcksmän och knarklangare kan hållas kvar i Mexiko så USA blir perfekt igen. Vi står inför ett Turkiet som i stort sett håller hela Europa som gisslan angående alla flyktingar från Syrian. Låt alla turkar färdas fritt inom EU annars skickar vi flyktingarna vidare. Ett Turkiet där rättigheterna till tryckfrihet minskar As We Speak. Ett Turkiet som mer och mer lutar åt ett mer extremt muslimskt förhållningssätt. Vi står inför ett Kina som just nu är på god väg att bli den världsekonomi vi har förutspått de senaste 10 miljarder åren. Detta gör de inte bara genom prisdumpning, vilket innebär att deras regering sanktionerar pris på varor som exporteras till väst. Det är det som gör det möjligt att sälja mobiltelefonskal på Tradera för 10:- med fri frakt. Synd bara att det gör det helt totalt omöjligt för mindre svenska företag som faktiskt betalar skatt in i vårt svenska skattesystem att kunna konkurrera. Det gör det även med att totalt ignorera hotet mot miljön. De gör det genom att arbetsförhållanden för arbetare i iPhonefabrikerna är slavliknande. Så till den grad att de har självmordsnät upsatta. Nät som ska förhindra att arbetarna tar över av sig genom att kasta sig ut från trappor eller liknande.

Jaha, jo, jag är medveten om allt detta tänker du säker nu, men jag är ju bara en liten människa i lilla Sverige, vad kan jag göra för skillnad? Jo, jag ska berätta det. Det är väldigt lätt. Le mot någon du inte känner, jag lovar att någon ler tillbaka. Var snäll mot någon; håll upp en dörr, låt någon som ser ut att ha bråttom gå före. Ge någon en komplimang. Förlåt någon. Var lite omtänksam. Säg till ett nättrollen att du älskar dem. Dela något positivt på fejjan, Twitter eller Snapchat;  något som får dig att le. Leta efter likheterna mellan dig och dina medmänniskor oavsett vad de ser ut som.

Pröva och se vad du får tillbaka. Det behöver inte vara så krångligt.  Det allra bästa är att det smittar. Skitmycket. Jag är övertygad om att alla gått på en buss en morgon med en busschaufför som verkade lite knäpp för den sa hej och Välkommna tilla, visste varven väl lite glad resten av den dagen?

Sprid lite kärlek helt enkelt.

???????????????????????

We need to talk about Kevin (Peel).

You know how we moan every month about having to pay that council tax bill every month even though deep down we know that people aren’t going to empty our bins just for the fun of it. That’s not what I’m going to talk about today. Instead, I’m going to take the liberty to enlighten people about elected Manchester City Counsillor, Kevin Peel. You can follow #CllrKev (yes, he hashtags his own name) he can be followed on Twitter; @kevpeel.

image

As can be seen from his own bio, he does, erm, a lot of things. Representative of things and oh, no longer suffer trolls. Aw, good for him. I mean, isn’t that how it works these days? That an elected Counsillor who is paid £16307 basic allowance plus £8176 in special responsibility allowance adding up to a total of £24483 in the fiscal year of 2015/2106 with YOUR tax money, ( Manchester City Council Mermber’s Allowance Scheme,  2016) tweets whatever he wants clearly stating he works for the council and doesn’t feel the need to justify himself in the process? He simply doesn’t give a shit about who he offends and of course, he gets away with it.

Now you’re thinking, oh go on then, give us the dirt, what has this Mr Peel done?! Here are som titbits of some of his most inappropriate behaviour. Just as a soft starter, is it appropriate for the (then, thankfully not anymore) LGBT Labour North West leader to take it opon himself to let diver Tom Daley out of his gay closet, over two months before Tom posted his coming out video?

imageCorrect me if I’m wrong, but how is it a political workers duty to ”out people”? That is every single individuals own decision to make, and coming from an openly gay man himself, surely he is aware how sensitive of an issue this can be for some. There are people still out there, in the UK who gets shunned by their families, gay hate crime is certainly still a real thing and certainly homosexuality within sports is an area that should be supported more. #£24483annuly

Then there was the mural. You know the beautiful mural at the side of the Molly House? Cllr Peel found it appropriate to tweet:

image  image

As his tweets shocked many; in an article in the Mancunian Matters he claimed he was never invited to talks about this community event and he had received some complaints by a local resident, he walked past himself and thought it DID look like Myra Hindley. He admits he tweeted in a ”probably less then tactful way”. He goes on to say; ”I wasn’t aware in advance of the project as no one had engaged with local councillors,”.  “We would’ve been extremely supportive of this scheme as we have been with similar ones in the Northern Quarter. The final version looks great and I can’t wait to see it unveiled.” ”There is a lesson here about the immediacy of Twitter which I will certainly reflect on”. Only problem is, he LIED. There are emails that I have personally seen, it was also in another article in Mancunian Matters, proving he did know. Mhm, OK.

So did he learn from this and change his ways? No, not at all. He changed his Twitter setting to private, so that only people he approves are allowed to see what he tweets and went on to create the City Centre Voice page on Facebook. Yeah, his voice. And maybe, maybe if you agree with him you are allowed to comment. For example;

image Most of us are aware the issues of homelessness and begging is very complex and sensitive. We all know it ranges from people who can’t keep up with the responsibility of living in a home, to drug users, to so called professional beggars as well as protesters showing solidarity with societies most vulnerable a’la #occupywallstreet. This sweeping statement obviously offended many people including myself. Peel made a statement on his page to justify his tweet about homeless people. :

image      image

I headed to the CCV page to comment, you know, considering the name of the page and his open links to Labour and his job as a Labour elected Counsillor, thinking it was a page for everyone to share ideas and opinions. It was not so. I was blocked from making comments. What he can’t block are reviews of his page so I tried to summarise my feelings in mine. Again, once questioned, he simply refuses to engage.

Not convinced yet he has no place being a representative for you and the best interest for the Manchester we all know and love for all its faults but more so for its brilliance?  Well, shit is about to get real. Really real. Because now we are going to talk about Kevin’s like for Momentun Matches; a racist Twitter account that was started as a parody type account against the Manchester and Trafford Momentum page: a branch of the Manchester-based grassroots network arising out of and following the Jeremy Corbyn for Labour Leader campaign.

image Here are some screenshots took today (11/8-16) of the sort of tweets Monument Matches enjoy posting. Ask yourself, should a Counsillor who gets paid with your tax money, who has his title proudly displayed, be retweeting racist posts such as this? It makes Britain First supporters seem like teddy bears.

imageCllr Peel jokingly responding to Monumentum Matches. A Labour Counsillor CAN’T. BREATH. this tweet is so funny. It’s not funny at all once you realise that this tweet is so offensive, it might even make Nigel Farrage cringe. Manchester and Trafford Momentum were  forced to release a statement on the matter which clarifies the seriousness of this tweet even further. This is the statement in full:

Statement from Greater Manchester Momentum BAME Caucus re: Manchester Councillor’s Innapropriate & Discriminatory Social Media

MANCHESTER AND TRAFFORD MOMENTUM·MONDAY, 8 AUGUST 2016

[Subsequently to this notes original publication it has been amended for clarification 10/8/16]
On the evening of Sat 6 August it came to our attention that Councillor Kevin Peel had retweeted and subsequently deleted a Twitter post that was racist and contemptuous to those who have died at the hands of the police as well as those campaigning for justice in the UK and the US.

Councillor Kevin Peel saw fit to add the mocking caption ”CANT BREATH.” with laughing emoticons to a Twitter post featuring an image of the Nottingham Black Lives Matter protesters, whom the police kettled only a day before and used a sensory deprivation technique of surrounding them with white screens. The original photo was released on a page falsely attributed to the Momentum movement called ‘Momentum Matches’ and was accompanied by a caption that read ”LaShawna, 2nd left, is looking for love with Momentum Matches. Must be local to Nott’ham due to her bail conditions”. The fake Twitter account is filled with a number of other photos accompanied by racist, mysognistic, transphobic and homophobic captions designed to deride the Momentum movement supporting the Jeremy Corbyn Labour leadership campaign. Councillor Peel’s ”CANT.BREATH” caption was a contemptible reference to the death of Eric Garner who was asphyxiated by a US police officer, and the subsequent campaign by Black Lives Matter activists.

It is shocking that an elected Councillor representing Manchester citizens can trivialise a wrongful death by the state and people campaigning for justice. Simultaneously his post was poking fun at people experiencing police crowd controls that are known to have distressing effects. That the Councillor added his own ‘joke’ to the Tweet can only be considered an endorsement of the fake Momentum Matches Twitter page and its bigoted messages mocking Black people, women, LGBTQ people and Muslim people. We have also seen that amongst the page’s followers or post “likers” are other Manchester Labour Councillors including Beth Knowles, Beth Marshall and Ollie Manco.

Greater Manchester Momentum BAME Caucus condemns the actions of Kevin Peel and the other Councillors engaging with the Momentum Matches Twitter page. Councillor Peel has betrayed our trust and demonstrated that he is not fit to respect, represent and ensure justice for the city’s diverse communities in an unbiased manner. He has breached the ethical standards required of his public post outlined in the Manchester City Council ‘Constitution of the Council’ and the Council’s requirements under the Equality Act.

Due to the gravity of this event we are calling for Councillor Peel’s resignation from his post and that he make a public apology to his constituents, Manchester’s BAME communities and to the UK Black Lives Matter movement. We expect Manchester City Council to immediately suspend Councillor Peel from his duties and launch an investigation. Furthermore we call for an examination into all of the Labour Councillors following the reprehensible Momentum Matches Twitter page and that their actions are subject to scrutiny.

Greater Manchester Momentum BAME Caucus stands in solidarity with all those who have lost loved ones at the hands of the state, the Black Lives Matter movement and comrades striving for equality and human rights for all.”

Don’t get me wrong, a lot of people tweet a lot of rubbish. It is all relative and I’m sure there are people out there who find me offensive at times. The difference is that my tweets represent ME. I am not elected and paid for with your tax money. Because Manchester City Council’s failure to force Cllr Peel to remove all his links to the Labour Party in his ”private” account makes me wonder if this is what they all support? If someone who represented my company, tweeted racist, bigoted material in my name, I would force this person to remove it. Come to think of it, I would probably remove that person from my employ also.

imageBecause all you have to do to access his so called private account and his tweets is to simply google it.

 

 

 

So what I propose is two things:

1: spread this information far and wide. My suggestions is to use  #weneedtotalkaboutkevin adding and tagging any other relevant hashtags or accounts such as #blacklivesmatter and @ManCityCouncil, tag media everywhere. Tag bloggers, campaigners and anyone you think would be appalled by the lack of decency.

2: go and vote in the next local election. Cllr Peel only got 2236 votes in the City Centre Ward in the last local election. You could also try and contact him via his official council details provided (I suggest emailing as they have to be kept as it makes it a public record), however, it most likely won’t get you an answer but rather a block on Twitter and or Facebook.

My friend advised against my final line but I can’t resist. In MY opinion (which I am happy to discuss with anyone should they wish as long as the discussion is kept civil and decent and on issue)

I can see #cllrkev dancing around with hand in his air with no shame whatsoever to ”I’m a Trumpster Motherfucker” I. support the mother of all Trumpsters: Donald Trump if he thought it would make him move up in the world (of Trumpsters).

Update on 24/8-16: IF you have a spare second, do sign the protest kits found here: Letter of Complaint and Petition Regarding Kevin Peel and Manchester City Counsillors use of  Social Media Continue reading →

Mexicans are going to Pay! Hillary is a Whore, Fuck Islam and oh, Sieg Heil!

Have you lost your mind Sara you may be thinking. Well, yeah, I was going nuts about a car alarm going off outside, keeping me awake (has anyone every seen an actual owner of a car with an alarm actually going out the check why the fuck it’s beeping? No, me neighter) So in protest I jumped out of the bed, grabbed my iPad, stormed into the living room (as if the owner of the car alarm would ever know about my protest) went on Facebook and come across this video of some peace loving Trump supporters.

Watch the video at  New York Times. I shall warn you though; it’s fucking offensive.

For a short while I was gobsmacked, really gobsmacked. Then I started crying. Full on sobbing. My beeping car alarm issues paled into insignificance in an instant. What. The. Actual. Fuck???

If you didn’t watch the video, the headline above pretty much sums it up. It’s a video of Trump supporters filmed during various Trump rallys.

It’s a video of a man shouting; Build the wall (and no, it’s not a flasback to Berlin Wall, the wall that kept a country divided for 28 years) fuck political correctness, the Mexians must pay! Now, one could say that this individual crank is clearly high on drugs. He might well be. But there is another WW2 reference here, the power of a public speaker that caused mass psychosis and THAT is what makes this such uncomfortable, unbearable even, viewing.

The video then moves on to a man wearing a thirst saying Fuck Judaism. No wait, that was WW2 again. It’s says Fuck Islam. He gets escorted out (probably the only positive thing you’ll see in this video). Now the worst thing isn’t that this utter moron is proudly wearing his T-shirt, it’s all the people walking past praising him for not taking it off.

Then we see a white supremacist type idiot blabbing on about how Islam is not a religion but an ideology. He (of course) does this very aggressively. We see people coming out from Trumps rally chanting Sieg Hail. Inside the rally we see a Trump supporter saying ‘Fuck that Nigger’ in response to Trump saying Obama has left the country divided. Needless to point out the irony. You can hear on the speaker (I think it’s Trump himself) someone saying: there is a group over there, let’s get them the hell out,  followed by a physical mob type attack on ”them”, ”get out you fag” followed by people chanting; build that wall, build that wall, ”immigrants and ignorance, they go together (again, how can they not see the irony here??), ”Hillary is a whore”, ”hang the bitch” ”kill her”.

The whole thing ends with Trump delightedly asks: have I been a good messenger?

I kind of had to write this down to be able to take it in. I also thought that by writing it down, it may take you a bit longer then 3 minutes to read, making it linger even longer. We NEED to all take this in and ask ourself how the  do we get out of this?

How the fuck do we get out of this? For a start we can look for similarities between us AND them rather then the differences. Because I can assure you there are plenty.

Boycott mainstream media outlets (and to Swedes reading this, yes that includes Aftonbladet and TV4, amongst many others) and go to alternatives like Twitter where you can hear from people directly where it’s happening.

Now the simple (soppy and hippieish some might think) solution. Be kind. Smile at someone you don’t know. Help someone out for no reason. Be compassionate. Be forgiving. Say think you or say sorry just because. Even to the cunts in this video. It’s very hard to be angry at someone who loves you. All the little things matters. The only thing that can beat this hate and fear is just one thing: LOVE.

That is the one thing that we can ALL agree that we want; love. Regardless of ethnicity, skin colour, religion or non-religion, gender, sexual orientation, we ALL want LOVE. Love beats hate. Love breeds love.

So let’s all think, pray, talk, wish; whatever you personal preference is:                  LOVE

   ❤️????❤️????❤️????❤️??❤️???❤️

 

 

Graffiti streetart på mitt älskade Ljusterö

Jag vet att dessa fantastiska graffitimålningar har funnits för alla och en var att beskåda på Ljusterö Torg sedan 2014, men jag har faktiskt inte tagit mig tid att titta ordentligt på målningarna. Jag är så glad att jag gjorde det. Projektet kallades för Northern Light Graffiti och var ett samarbete mellan Ljusterö Konstförening, Österåkers Kommun och Förvaltnings Ljusterö Torg AB. Deltagande graffitikonstnärer var Wave, Jeks, Cantwo och Desk7, alla välkända både i Sverige och utomlands. Som det brukar vara med graffitikonstnärer är de ganska anonyma (vem är egentligen Banksy, right?) och så värst mycket information finns inte att tillgå. Men jag kan rekommendera alla läsare att Googla dem och helt enkelt kika på bilder av deras konst. Visst knorrades det lite bland vissa i lokalbefolkningen; visst är det fint men hör det verkligen hemma här på landet? Andra tycker att det var ett bra initiativ, och jag tenderar att hålla med. Ett fantastiskt tillfälle att visa att Ljusterö hänger med i tiden samtidigt som det håller kvar vid gamla traditioner.
 

Målningen ovan av Wave är min absoluta favorit. Att kunna återge John Bauers kända målning av lilla prinsessan Tuvstarr så galant, med sprayburkar. Om inte det är en konstform så vet jag inte vad det är. Och kolla inramningen av bilden. Jag menar då inte betongmuren utan naturlandskapet bakom. Gammalt möter nytt. För mig känns det som att konstnären perfekt har fångat historierna om bergtrollen som givetvis bor i Ljusterös skogar. Jag växte själv upp ca 100m från ”Konradsberget” i Söderskogen. Sagan förtäljer om ett troll som höll människor bergtagna där. Än idag tycker jag att det är lite läskigt att gå över det där berget, tänk om… Vi pratar ju faktiskt om ön där djävulen själv bodde, med ljuster i hand och allt. Även bilden nedan av Cantwo, speciellt i nedre vänstra hörnet har perfekt fångat mystiken och det vackra landskapet Ljusterö har att erbjuda. Det händer faktiskt att man kan se norrsken på Ljusterö lite då och då. Och hur söt är inte sprayflaskan som inspekterar konstverket? 

Vidare har vi ett vinterlandskap av Jeks. Åh vad jag kan sakna solnedgången som denna. Kallt men ack så vackert. Den påminner mig inte bara om vintrar när jag var liten men även om ett projekt vi gjorde i skolan där vi skulle intervjua en gammal släkting om hur det var när de var små. Jag kommer ihåg gammelmormor Ninnie berätta om de välkända stegarna man la på isen över den öppna farleden för att ta sig mellan Ljusterö och fastlandet. Jag frågade hur och var och med vad hon brukade leka och hon svarade att det inte fanns så mycket tid till det, det fanns ju en gård som skulle skötas. Mest kommer jag dock ihåg skålen med geléhallon eller polkagrisar i hennes lilla hus på Tallbacken. Och vi är nog många som lekt i det lilla krypinnet som egentligen var en våningssäng. Nostalgi. Vidare har vi återigen en bra tolkning av mörka, murriga landskap av Desk7. När man på hösten knappas ser dagsljus och man rör sig i totalt bäckmörker på små grusvägar på väg hem från skolan. 


2016 var det dags igen. Nya konstnärer kom för att tolka Ljusterö. Den här gången välkomnades Kiss, Polar och Gouge med lika fantastiska konstverk. Och den här gången är det sommar och skärgård a’la Saltkråkan som verkar vara temat. Som den här av Polar med ytterligare en vacker solnedgång över havet och skogen i bakgrunden. 


Och fiskaren nedan och en Waxholmsbåt av Kiss och Gouge, hur mer klassiskt kan det bli? Jag riktigt hör honom säga; där kommer båt’n i Siarös’unde’ på klar rospiggska. Den finns faktiskt några som fortfarande pratar med denna nästan utdöda dialekt. Det är nästan som om orden lever kvar, fast på bild. För att inte tala om dimslöjorna, de dansande älvorna. Huvva, kommer så väl ihåg en gång vi ungar på vägen skulle tälta. Daggen och älvorna kom, mina vänner skrämde upp mig så jag inte visste vad jag skulle göra. Skulle jag gå hem själv med älvorna dansades på åkern eller stanna i tältet och riskera att de kom rakt inpå? 


Är det möjligt att vi får se nya graffitikonstnärers verk sommaren 2016? Jag hoppas i alla fall det. 

Att bry sig om utåtagerande barn- jättelätt och helt gratis!

 Jag har ett litet tips. Att visa lite medmänsklighet och ta sig en liten extra sekund kostar inget! Att det behövs är jag helt säker på. Jag väljer att använda ordet utåtagerande för att vilka diagnoser barnen har (eller inte har) är ganska så obetydliga i det här sammanhanget. Dagligen hör jag den ena tramsigare historien, åsikten, åtgärden om utåtagerande barn efter den andra. Några har jag upplevt själv. Andra har hört från frustrerade föräldrar eller läst om på sociala medier. Sällan hör jag eller ser jag saker som faktiskt skulle vara till nytta för barnet i fråga. Några är gamla, några är nya.

  • Barnet som är väldigt lätt att reta upp och blir våldsam. Synd att man glömde kolla hemförhållandena där barnet blir slagen hemma och har svårt att slappna av vid beröring av andra.
  • Barnet som blir anklagad för att ha sparkat en stor sten på ett annat barn trots att fem vuxna och 20 andra barn står bredvid och ingen har sett händelsen. Detta hindrar dock inte att pappan kontaktar skolan och begär åtgärder. Att hans eget barn kanske ljuger är ju självklart helt omöjligt.
  • Barnet som får armen böjd bakom ryggen och sin teckning sönderriven av en lärare för att sättas på plats.
  • Barnet som får skulden för saker trots att barnet inte ens var där den dagen.
  • Föräldrar som får samtal hem från andra föräldrar om hur hemskt deras eget barn är, trots att sådant som sker på skolan också ska tas itu med i skolan.
  • Barnet som får sitta isolerad i ett eget rum helt utan undervisning för att plats på passande skola inte finns.
  • Barnet som med våld blir utdragen från skolans lokaler av sin lärare för att det är bestämt att barnet ska hållas borta från andra barn.
  • Resursassistenten som blir tillsagd av lärare att sluta leka terapeut efter att ha använt sig av minimedling mellan två barn; resursen är vid tillfället anställd som ”våldsstoppare”.
  • Barnet som kallar ett annans barns faster för jävla kärring. Synd bara att det glömde nämnas att sagd faster marscherat rakt upp till 7-åringen och sagt: håll dig borta annars…
  • Barnet som på skolgården får höra glåpord om sig som jävla bög och jävla adhd.
  • Barnet som av misstag för en inbjudan till ett kalas men ändå inte får komma.
  • Barnet som inte vill något mer än att ha kompisar.
  • Barnet som INGEN hör.

Listan kan göras hur lång som helst. Man kan aldrig skuldbelägga barnen. Aldrig. Det är alltid vuxnas ansvar. Men jag måste också säga att även där gör skuldbeläggning någon nytta. Man skiftar skulden från barnet till föräldrar till skolan till barnet till psykiatrin till skolan till till till. Jag blir yr i huvudet och inget blir bättre. Så här upplever jag en stor del av problemet. Samhället. Vi lever i ett samhälle där utåtagerande barn i verkligheten inte kan få stöd av en resurs om en diagnos inte finns. Detta resulterar i via det vinst i välfärds samhälle vi lever i att barn diagnoseras på löpande band. Det tar nu drygt 2-3 månader att fastställa en adhd-diagnos. Att barnets föräldrar exakt samtidigt separerat och/eller att barnet visar tydliga tecken på depression tas inte i beaktande. Varför? Jo, för att vårdbolag som tex Prima har ett vinstintresse i detta. Ett barn med diagnosen adhd kan man inte från vårdbolagets sida erbjuda något mer än medicinering. Medicinering är den billigaste formen av vård. Om du istället jämför med en diagnos om trotssyndrom eller depression så är den typen av vård MYCKET dyrare. Vårdbolagen vill ha patienter enligt just-in-timemodellen. Tänk att barnen är en produkt på ett lager. Alla vet att produkter på lager kostar mer än produkter som säljs fort. Grundläggande företagsekonomi. Att diagnoser följer barnet genom hela livet eller att kostnader för resten av samhället är ju inget vårdbolaget kan göra något åt. I åtanke kan man ju ha att tex i Frankrike är dessa diagnoser nästintill obefintliga. Varför? Jo för att man sätter in resurser på att HJÄLPA barnet; man utreder hemsituationen, man ger familjeterapi, lär ut hur dessa barn bäst behandlas istället för att bara ge barnet en diagnos. Givetvis mycket dyrare kortsiktigt men mycket billigare långsiktigt. Det är inte direkt hjärnkirurgi. Det är billigare att bygga hela barn än att fixa trasiga vuxna.

Så vad ska föräldrar som inte vill att deras barn ska gå till skolan och bli slagen av dessa utåtagerande barn? Ska ni inte göra något? Givetvis ska INGET barn ska behöva gå till skolan och bli slagen eller störda i klassrummet till den grad att de inte kan utföra något skolarbete. Här kommer lite tips.

  • Tänk efter hur du pratar med ditt barn om det utåtagerande barnet. Vad använder man för ord. Ha i åtanke att de flesta barn motiveras av belöning även i form av uppmärksamhet. Som i exemplet ovan med barnet som hittade på att en sten hade sparkats. Barnet i fråga gör hem själv till en tom lägenhet kl 17 varje dag. Varje dag. Är det då så konstigt att det barnet ”lägger till lite” när mamma eller pappa frågar hur det var i skolan? Plötsligt ser barnet att föräldrarna bryr sig och nästa gång lägger barnet till lite till. Att skuldbelägga någon i detta hjälper inte någon. Tänk bara efter lite.
  • Tänk också efter hur det pratas om det utåtagerande barnet när andra barn kan höra. Barn hör och upprepar sedan det till andra barn dock med sin egen tolkning. Helt plötsligt har en konversation två föräldrar i mellan när de trodde att deras egna barn sov lett till en situation där :min mamma säger att du har adhd–>pang–>mitt barn blir slaget i skolan och så vidare. Istället för att döma bjud in ungen och lär känna den. Jag lovar att de har sidor man inte tänk på som faktiskt är helt underbara.
  • Prata med barnen öppet om vad de här orden betyder. Efter att jag hört barnen använda olika fula ord satte jag barnen i en ring och alla fick anonymt skriva ned det fulaste ord de kunde och vi gick igenom varje ord var för sig. Adhd kom som misstänkt upp som ett fult ord. Ett av barnen brister ut: det har ju min brorsa, det betyder bara att man är lite vild ibland. Det hjälpte i några veckor. och då fick vi ta det igen. I det behövdes säkert flera gånger. Precis som när barnen i den åldern tränar på att läsa, räkna och skriva. Ingen förväntas väl att ALLA barn ska kunna ALLT efter att ha blivit visad EN gång.
  • Våga vara öppen om vad barnets problematik. Ju mer öppna vi är desto mindre blir stigmat kring de här barnen. Hårfin balansgång för barnets föräldrar och givetvis upp till dem hur de väljer i den frågan men min personliga åsikt är att våga berätta.
  • Lär barnen att kommunicera. Det innebär så kallad minimedling. Om en situation uppstår på skolgården är det livsviktigt att BÅDA barnen får berätta hur de upplevde det som hände. Vad tar ett barn till om det inte får berätta sin version? Finns det då något annat alternativ än att slå. Vuxna MÅSTE ta sig tid att reda ut alla situationer TILLSAMMANS med barnen. Vi vet alla att det är ont om personal och tid i skolvärlden men återigen; långsiktigt blir det bättre. Mycket bättre. Förklara och tänk efter. TA ER TID.

Här är ett perfekt exempel på hur olika tänk fungerar i min värld:

Ontomtidvarianten går så här: barn A, B och C spelar bandy. Barn A ramlar och barn B skrattar. Barn A blir arg, knuffar till barn B, tar dens mössa och springer iväg. Barn B gråter som om ett ben har brutits. Vuxen för tag på barn A som omedelbart blir tillsagd att ge tillbaka mössan och säga förlåt. Låter det ungefär bekant? Jo, så är de väl. Barn A var ju den som gjorde fel. Barn A och B blir ofta osams.

Men så här såg historien ut om man använde sig av minimedling; barn A, B och C spelar bandy. Jag (resursen) tittar på. Barn A ramlar, blir vansinnigt generad och samtidigt råkar barn B skratta och barn A som är van vid att andra inte lyssnar tror att barn B skrattar åt den. Barn A far upp, knuffar lätt barn B och springer iväg med dennes mössa. Barn B börja gråta och jag går fram för att prata. ”jag vill ha tillbaka min mössa”. Jag svarar att jag lovar att du kommer få det, men just nu behöver barn A lugna ned sig lite. Barn B fortsätter gråta, barn C kommer fram och jag hukar mig ned så jag har rak ögonkontakt och lägger armen om medans jag förklarar att barn A kanske tycket det var pinsamt att ramla och trodde att barn B skrattade åt det. Barn B säger att så var det inte.  år)Jag förklarar att det är lätt att missförstå om man inte får förklara och barn C (7 år) flikar in: Ja, tänk så här om du ska uppträda på mello och ramlar på scen. Jag hakar direkt på och säger ja, tänk hur det skulle kännas om flera tusen människor ser dig ramla. Barn Bs ansikte lyser upp och det är uppenbart att det har gått fram vad jag förklarat. Jag säger till barn B att om du säger att du inte menade att skratta åt honom så får du tillbaka mössan.  Vid det här laget har barn A tröttnat på att springa runt med en mössa när ingen följer efter och kommer fram kastar mössan till barn B och skriker: här har din jävla mössa. Jag och barn C nickar uppmuntrade till barn B som säger: tack, förlåt om du trodde att jag skrattade åt dig. Barn A svarar: det är ok. För barn A betyder det förlåt, det vet alla. Rasten fortsätter med att barn A, B och C fortsätter att spela bandy. Barn A och B sneglar lite nyfiket och osäkert på varandra; vad betyder det här egentligen ser de ut att fråga. Jag föreslår barn A att det kan nog lösas om du frågar barn B om ni är kompisar. Tror du? Absolut svarar jag. När klockan ringer in frågar barn A barn B om de är kompisar. Ja säger barn B nöjt. Resten av terminen leker barn A och B bra ihop. Det här tog max 5 minuter av en vuxens tid. Det tog jävlig mycket längre att skriva om det.

Oj, vad lätt det var att bli långrandig, nu jag helt slut. Det blir nog en liten eftermiddagstupplur nu. Men kort och gott:

tänk efter, skuldbelägg inte, visa empati, bjud in och framförallt lyssna på båda sidor. För vem tror ni är det som mår allra allra sämst i allt det här?

 

 

 

 

 

Svensk Media: sluta använda ordet migranter om flyktingar!

IMG_3901

Klicka här för att skriva på!

Åh vad jag det skär i mitt hjärta. Det här med drunknade barn är ingen nyhet. De första bilderna på detta såg jag på Facebook för ca en vecka sedan. Jag kommenterade då att de här bilderna kommer Facebook att ta bort. Och så var det. Bilderna är borta. Men jag sparade en.  Jag kunde inte sluta tänka på barnen vars blöjor hängde som vattenfyllda klumpar på deras kroppar. Jag kunde inte sova då. Hur kan någon levande människa tänka att de här människorna har gett sig ut på den resan om de haft något val? Vissa säger att man inte borde sprida de här bilderna. Jag förstår hur de tänker. Men jag tror tyvärr att de finns människor som inte har förstått hur allvarlig den här situationen är och ibland behövs det något riktigt chockerande för att skaka om lite, att få oss att vakna.

 Enligt Migrationsverket (2013) betyder ordet migration personers rörelse mellan länder, dvs. in- och utflyttning. När jag läser den definitionen tänker jag på människor som min man, som själv valt att flytta. En person som som väljer att bosätta sig i ett annat land av många olika orsaker som tex studier, arbete eller som i mitt fall; kärlek. Hur som helst tänker jag på någon som läser på om landet de ska flytta till, vad gäller för jobb, vad kostar det att bo, vad kostar själva flytten osv. Efter att jag gjort en sådan flytt själv, bara från England till Sverige så vet jag att det inte är gjort i en handvändning.

Titta på bilden till den här namninsamlingen. Vad ser du? Ser du människor som ser att ha noga övervägt sitt beslut, försiktigt packat hela livets tillhörigheter, minnen, möbler, kläder eller foton, bokat flyg för familjen, hyrt en lastbil eller flyttfirma och vet i förväg vart de ska bo iaf den första tiden.

Eller ser du som jag; hjärtskärande bilder på barn och familjer som inte har något annat val att först överleva en livsfarlig resa över ett hav där risken för drunkning är stor. Klarar de sig över havet till Europa blir det inte mycket bättre. Över 70 personer dog i en kylbil, varav av många var barn, övergädda av giriga människosmugglare (UNHCR, 2015). De har blivit beskrivna som allt från svärm till kackerlackor som med alla medel måste stoppas. En ny Berlinmur (för något annat kan man inte beskriva det som) ska upp för att skydda oss mot dessa människor, Ungern har redan börjat (The Guardian, 2015). I Tjeckien har man ”märkt” flyktingarna med pennor för att hålla isär vilken nation flyktingarna kommer från (Aftonbladet, 2015).

Högerextremismen är på enorm framfart i hela Europa. I den senaste opinionsmätningen på uppdrag av Ekot fick Sverigedemokraterna 18,6% av rösterna om det skulle vart val i augusti 2015 (Novus, 2015). Vart ska detta leda? Vad är det för värld vi vill leva i? Sa vi inte att det som hände under andra världskriget aldrig skulle få hända igen? Vad är det för Europa som håller på att växa fram?

För några dagar sedan startades en liknande namninsamling på Change.org för att be BBC som en av de absolut största inom internationella nyheter att sluta använda ordet migrant när de egentligen pratar om flyktingar. Den har i skrivandets stund 66000+ signaturer (Change,2015). Jag vill be svenska medier göra samma sak. Användandet av ordet migrant insinuerar att dessa människor har ett val när de i själva verket riskerar sina liv och då är det ett bättra alternativ än att stanna. I mina ögon gör det väletablerade dags och kvällstidningar bidrar till den snedvridna synen att dessa människor bara kommer för att utnyttja vår empati och givmildhet vilket lägger dem bara snäppet över ”nyhtessidor” som Fria Tider och Avpixlat.

Detta är en inte en politisk förfrågan. Det är en humanistisk bön om att rapportera nyheter på ett ansvarsfullt, moraliskt, etiskt och sanningsenligt sätt som generellt bidrar till att minska klyftorna mellan människor istället för att öka dem. Vi måste börja någonstans. Här är ett bra ställe. Att beskriva de här människorna på ett rättvist sätt. Jag tror verkligen att de allra allra flesta människor i Sverige och världen har stor sympati för den här tragedin. Jag vägrar tro något annat. Men faktum är att för de som är lite osäkra, som inte riktigt vet vad de tycker eller vad de ska rösta på, tror jag, är lätta att snärja in att köpa lösnummer eller klicka med historier om saker som hotar vår egen svenska välfärd. Men det är ju inget hot. Alls. De kommer inte hit för att de kan få bidrag. De kommer för att rädda sina liv. De skickar sina barn rakt in i en okänd framtid där utsatthet och död är det bättre alternativet!

Så alla ni som var vänliga nog att läsa och håller med, skriv på dela vart du än kan.

För mer information gå till:

https://www.facebook.com/flyktingejmigrant

Tillsammans kan vi göra skillnad!

Källor:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21351831.ab
https://www.change.org/p/request-bbc-use-the-correct-term-refugee-crisis-instead-of-migrant-crisis?recruiter=21304324&utm_source=share_petition&utm_medium=facebook&utm_campaign=autopublish&utm_term=des-lg-share_petition-reason_msg
http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Ordforklaringar.html#m
http://novus.se/wp-content/uploads/2015/05/Svensk-Valjaropinion-Augusti-2015.pdf
http://www.theguardian.com/world/2015/jul/13/hungary-begins-work-on-border-fence-to-keep-out-migrants
http://www.unhcr.org/55e06ff46.html

Vad har smycken med terapi att göra? 

Jo, det kan man ju faktist undra. Så jag tänkte berätta lite om hur och varför det blev så. 

Ända sedan jag var liten har jag gillat att handarbeta. En söndagsmorgon när jag var 5 hittade jag min mammas stickning. Titta mamma, jag kan sticka! Jag kom inte så långt eftersom jag inte alls kunde sticka utan satt bara och lyfte öglorna från en sticka till en annan. Men min mamma lärde mig. Jag lärde mig även att virka, runt runt i snurror. När jag var kanske 6 eller 7 fick jag ett sånt där litet korsstygnset för barn med små näsdukar av mina farmor och farfar. Jag har sedan dess alltid kännt att handarbeten är avkopplande och rogivande. Man sitter liksom bara där, man koppla bort annat trams utan att för den sakens skull behöva koncentrera mig så mycket. Ungefär som meditation eller mindfull som det så populärt heter just nu- att kunna leva i nuet, att uppskatta det man har exakt i just detta ögonblick även om både gårdagen och morgondagen är tunga. Jag har väldigt svårt för det, att leva i nuet. Jag är säker på att jag inte är ensam om att ha förstört mången helg genom att nästan besatt tänka ”herre Gud, jag måste hinna koppla av NU, det är ju snart måndag!” Så kopplar man inte av alls. 

Jag har också alltid vart spirituellt lagd. Jag skulle kalla mig själv en agnostiker; jag kan inte med säkerhet säga vad det är jag tror på, jag vet bara att det finns så himla mycket vetenskapen inte kan förklara än. Men det kanske kommer. Jag kommer ihåg en gång när jag var deprimerad och stickede en mössa med gult garn. Efter att ha suttit en stund kände jag hur lugn jag vart av den gula färgen. Det finns ju liksom så många olika filosofier, religioner och vetenskaper som vi kan lära oss av. 

Jag har även märkt i mitt arbete med klienter att detta var något de ofta kände men var lite blyga att prata om. Precis som jag tror på flera olika teorier som till exempel både psykoanalys och kognitiv beteende terapi och minfullness osv så tror jag att människans förmåga att vara spirituell hjälper många, på många olika sätt. Vissa är kristna eller muslimer, andra är buddhister eller new age eller något annat. Det är inte min sak att döma; om en klient upplever att något funkar bra för dem är väl det toppen och de ska inte skämmas över det, utan i terapin använder vi det för att på ett eller annat sätt nå en förbättring. 

Så nu kommer vi då till själva smyckena. De smycken som Adam; personen bakom Odes of Aeons har gjort är noga utvalda stenar och halvädelstenar för ett specifikt ändamål. Han började precis som jag, för att det är avkopplande att göra. Vi båda har upplevelsen att olika stenar framkallar olika reaktioner. Kanske har det med vibrationer att göra, kanske har de någon slags helande funktion eller så kanske vi helt enkelt blir glada, lugna och trygga av att titta på fina saker. Till slut så kom vi till den punkten där smyckena blir för många. Man kan ju inte sitta och göra smycken i all oändlighet, man måste ju göra av med dem också. 

Så därför säljer vi dem. Dels för att de är fina att titta på, dels för att de är avkopplande att göra och för oss, så tror vi ju såklart att dessa smycken faktiskt kan göra skillnad för människor. Vad den skillnaden ska vara; ja det bestämmer du helt själv.  

 

The Ronald McDonald Housing Charity

rmch

This is dedicated to my dear friend Jessica Hope, her partner Andy MacEneany and their darling son Tyler: a Bacterial Meningococcal Meningits survivor.

I have to admit, in the past when I’ve stood paying for my food at McDonalds, looking at the charity collection box I have thought in true Dorothy Parker style; what fresh hell is this? What sort of charity could McDonalds possibly run? A pretty good one it turns out.

It was the 18th of December when 18 week old Tyler was found, on his dad Andy’s birthday, unresponsive with a temperature of 40c and a heart rate of 220. They immediately took him to hospital where he was diagnosed with meningitis. He was given antibiotics which once they started working they also started to attack Tyler’s inner organs and he had to be put in a medically induced coma. He suffered from septicaemia as well as heart and lung failure. Please visit Meningitis Now to learn about the symptoms or get involved in other ways. Remember, meningitis happens fast!

Tyler in hospital

Tyler in hospital

He was in a coma for 6 days and the condition can change so fast they were told to say there goodbyes on Christmas Eve. Luckily little Tyler survived and was able to leave hospital after 9 days.

Tyler being visited by the Manchester United players Fletcher and Evra.

Tyler being visited by the Manchester United players Fletcher and Evra.

This is a lot for any parents to copy with, especially with such a young baby and especially your first born and you hardly know what the hell you are doing full stop. This is where The Ronald McDonald Housing Charity comes in to help.

Ronald McDonald House Charities is an independent charity providing free ‘home away from home accommodation’ for families with children in hospital. Thanks to the fundraising, donations and volunteering of their supporters our 14 Houses across the UK, they were able to help over 7000 families in 2013. That meant that Jess and Andy could stay in a flat right near Tyler. They could take themselves away for a quick nap or shower without the hassle of having to travel all the way to their house.

Jess describes it as : ”on Christmas eve we got a note under the door saying there would be food provided in the kitchens for all of the families to make Christmas dinner with all of their families. The hotel was right outside the main doors so you were still on site to be with your child, they bumped us straight to the top of the list for a room as Tyler was so poorly. We didn’t have to wait around and that room was ours until the day he came home. When he went on to the ward we were allowed to take Tyler over to the house to make it more of a homely environment and get him off the ward if we wanted to. It was like a 5* hotel, it was beautiful and they don’t charge you a single penny. The phones in the rooms go straight through to the wards so you can ring them whatever time of night you want. The staff are always checking you are ok, I honestly can’t praise the Ronald McDonald house enough. They are amazing.” Also during the stay they had the support of other families in the same or worse situation. It was important to be near people who could understand what they were going through without having to explain it.

The Ronald McDonalds House in Manchester alone provides 60 en-suite bedrooms with communal lounges, kitchen, laundry room, teenager room and need to raise £600 000 this year to keep it open. This service is invaluable for the families that gets to stay there without having to worry about the cost.

Today, Tyler is just a cheeky little monkey just like any other little two year old. He has amazingly pretty much made a full recover.

Tyler today.

Tyler today.

So next time you are at McDonalds drop that spare penny in the charity box, it does make the world of difference!

Finally, if you want to support me in my quest to stay Sober for October, please text:

SSFO73 followed by £(amount) to 70070 to donate right now or visit my just giving page  to donate by card or PayPal.

#sarasoberforoctober #soberoctober #soberforoctober

Every little helps!

I wish Katie Hopkins could meet my Grandmother

I am so angry I cannot keep quiet about this woman anymore. The past week or so of her uneducated, ignorant, mean, unempathic and outright nasty tweets are just too much.

I could choose to write about her ill informed tweet liking depression with paper Primark bags in the rain. I mean, we have all experienced those damned bags but I’d rather have that problem every day for the rest of my life then a single more day of depression.

Or I can talk about her silly comments about obesity: ‘I put on 4 stone and lost it just to prove fat people are lazy. Wow, she’s just a great motivator for people with obesity to start a healthier lifestyle. She probably motivated, hm, no one?

The list of these types of opinions coming from Katie Hopkins. I guess it’s said that someone who claims who ‘dare to speak the truth’ gets so much attention. But she has gone too far for me this time. Her comments regarding dementia and euthanasia is too much. Is this woman Adolf Hitlers long lost child? I could probably rant on for a long time about the evils of Katie Hopkins but instead I am going share the story of my grandmother. I’ll try and not be too long winded. Maybe, just maybe, she’ll see it and change her opinion. I wouldn’t bank on it but I feel I have to atleast try…

My grandmother Ingrid is like most grandchildren think about their grandparents; a most remarkable woman. She was born in 1927 in the town of Gävle, Sweden. She married an engineer, Arne, who did secret work for the Swedish military during WW2. They loved travelling, I imgine them as a couple out of a 1930’s film when travelling was glamourus. The moved to Stockholm and I had my mother, Monica. In 1973 Arne died of a stroke of left my Gran alone with my mum.

In the late 70’s she formed a new relationship with the the man who came to be my granddad. He died in 1987 from cancer in the nose. In the early 80’s she survived breast cancer. When I was little we lived in the flat beneath her so I could visit every day. I used to ask if I could move in when my own family put me in a mood. Of course I only usually stayed for a night before I decided to forgive them and move back home.

In the 90’s my gran actually formed a relationship with a third man. He died a few years later of Parkinson’s Disease. How amazing is that; to loose not one, not two but THREE men who all died from unnatural causes and she still never lost hope or life. Never. She even had a mobile phone. She could receive texts but wasn’t great at answering back. She went on a course for pensioners to learn to surf the Internet. She loves looking a pictures on our smartphones.

In the early 2000’s we started noticing that things weren’t quite right. In the beginning it was little things like getting names mixed up or calling my mum several times a day, not remembering she had called 5 minutes earlier. By the time she was actually diagnosed she could not even remember that she was hungry or she’d would eat, forgetting that she eat half an hour ago. By that time she also phoned my mum at home or on her mobile or even at work and in the middle of the night. According to her phone bill she had rung my mum 791 times in 3 months. And that was just from her mobile, she also had a land line. She would ring in the middle of the night, not knowing what time it was and considering wondering off to find her own parents. Luckily she never actually got lost as she HS a wonderful elderly man as a neighbour who stopped her several times. At this time she lucid most of the time. We managed to get her some home care and cooked meals delivered. She point blank refused to move out of her flat. Is it at this stage Katie Hopkins think we should clobber her to death or give her a shot of leathal poison?

She came to stay with my mum and dad but when she did, she would come in my mum and dads bedroom and wake them up or my mum would wake up and catch my gran about to walk out the door. We were starting to suspect that she never sleept in her bed but just had naps in her living room chair.

It took several years to ‘get her into a home’. It was never about stuffing her away anywhere, in fact we all see her more often now because her home is closer. I know Katie Hopkins thinks that my mum and dad should have given up their jobs to care for my gran. Only one of them would not have been enough as she needed supervision 24h a day. But I guess they are just lazy people aren’t they?

My grandmother turned 88 a couple of months ago. Dementia aside she’s in perfectly good health. She is ‘bed blocking’ in a special home for people with dementia. They live no more then 5 people in one flat with their own rooms. She gets stimulation in form of activities, celebrations and socialisation with other people. But maybe THIS is the time to euthanase her?

She came to my wedding last summer, being hugely involved in choosing her outfit and getting her hair done. My grandma always was and always will be a lady. So what if she couldn’t remember what it was she was going to? So what if she can’t tell the different between me and my sister. So what if she doesn’t understand why we are not exchanging gifts at midsummer because she thinks is Christmas. She said: oh it’s midsummer, yes I thought it was a bit strange there is n snow. So what if she doesn’t know how old she is. She said; oh am I 88, well I’m doing pretty good then! And she is. She’s still my grandma who is a lady, who likes those a particular chocolates, have her very strong opinions, her sense of humour and her grumpy persona.

Who is Katie Hopkins to decide that my grandmother deserves to die because she has an illness? Who is Katie Hopkins to decide that my mum is lazy? Who is Katie Hopkins to decide that my grandma doesn’t know who she is? Statistically she hasn’t got long left. The dementia will eat her brain and make her a vegetable and then she’ll die. That stage usually doesn’t last long. So I don’t understand at what exact stage Katie Hopkins thinks it would be suitable to be put down.

This is my gran at last Christmas. She loves this picture even though she doesn’t remember the event.

This picture was took by my grandfather when she was only 17. She perfectly remembers it.